Jag har haft ganska många killar, men den jag var tillsammans med längst och släppte in mest i mitt liv var William. Jag var tillsammans med honom från 20/7-10 till 16/10-10.

Var väl inte jättelångt ändå, men mina förra förhållanden var väldigt korta och ganska många oseriösa. 

Första gången vi skrev till varandra var när han såg mig i fokus på bdb, rätt löjligt egentligen. Men sen började vi skriva mer och mer till varandra, och tillslut så träffades vi en liten stund i gbg. Han är väldigt söt och sånt.

Vi blev tillsammans någon månad efter det, och det var nog den lyckligaste tiden i hela mitt liv. Har aldrig känt mig så älskad förut, och jag har aldrig älskat någon mkt, och aldrig låtit någon komma mig så nära.

Om jag fick spola tillbaka tiden så skulle jag nog göra om allt från början, för det finns så mkt som jag gjorde fel, vilket gjorde så att han gjorde slut till sist.

Visserligen blev det så för att jag mådde så jävla dåligt, och han kanske började tappa känslorna redan innan, men man vet aldrig. 

Efter att han gjort slut med mig så pratade vi inte, jag valde det. Jag ville prata med honom egentligen, men tvingade mig själv till att inte göra det, vilket sårade både mig och honom, tror jag iaf.

Men vi har börjat prata lite igen, jag kan prata med honom om allt. Idag var han den första personen jag smsade när jag fick problem, och det gjorde mig på lite bättre humör att han svarade, och brydde sig.

Jag tror att vi kanske kommer bli ganska bra kompisar igen, jag vill det iaf.

   <3

Peace out.

Mitt fullständiga namn är Emma Caroline Becker Lorentzon, och jag är född 1 februari 1994.

Jag har 5 syskon, Camilla 24, Malin 21, Robin 20, Erik 15 och Anders 13. Jag bor med min äldre bror i ett hus lite längre bort från mina föräldrar. 

Har alltid bott i samma lilla by hela mitt liv, denna by heter Ingatorp och ligger ungefär 1,5 mil utanför Falköping.

Min bror har en hund, Buster, men annars har vi inga andra djur längre. Innan hade vi en jävla massa katter, hästar, kor, marsvin och kaniner, men ah.

Just nu går jag första året på gymnasiet nu, på mediaprogrammet. Jag trivs väl ganska bra där. Har fått några riktigt bra vänner. Amanda är nog den som står mig närmast just nu, iaf av de i skolan. 

Jag har inga planer för vad jag ska göra efter skolan, vill helst resa runt överallt, men det är svårt om man inte har några pengar.

Men jag kan alltid jobba med min mor lite då och då. Både hon och pappa har egna företag, så det är inte så svårt att få jobb.

Jag har alltid varit en liten tjej med många vänner, både i skolan och utanför. Jag har vänner lite överallt i Sverige, men de jag umgås med mest är nog min lillebror Erik och våran gemensamma kompis Hampus.

De är bäst, och får mig alltid på asbra humör. 

Erik är den jag står närmast i familjen. När jag var mindre så ville jag undvika min familj så mkt som möjligt, har aldrig varit speciellt nära någon där.. men när jag och Erik fick mer gemensamma kompisar så började vi umgås mer och mer, och sen är han den enda i familjen som har ungefär samma problem som jag, och vi kan prata med varandra om allt nu. Det är skönt att ha någon som man verkligen kan lita på.

Men de kompisar jag har i skolan är också jävligt bra, jag kan skratta riktigt mkt med dem, och jag kan slappna av.

Jag vet inte riktigt vad jag kan skriva om mer.. finns saker som jag inte ens vill prata om.

Människor omkring mig ser mig som är väldigt glad person, det är en sak jag får höra väldigt ofta, men de som känner mig vet om att jag är deppig väldigt ofta. 

Kanske inte syns när jag är omkring folk, men jag får panik väldigt lätt och ganska ofta, speciellt om jag sitter själv och tänker. 

Har väldigt många tankar som går omkring i skallen på mig, men när jag ska skriva ned dem så är de oftast borta, då kan jag inte komma på någonting.

men ah, kommer inte på något mer att skriva nu.

                              Johan                            Olof     Amanda      Jag

Peace out.

Ska försöka få igång min blogg, så jag tar denna från Amandas blogg:

Dag o1 - En presentation av mig själv
Dag o2 - Min första stora kärlek
Dag o3 - Mina föräldrar
Dag o4 - Min vision av kärlek
Dag o5 - Min vision av vänskap
Dag o6 - Ett ögonblick
Dag o7 - Min bästa vän
Dag o8 - Det här hade jag på mig idag
Dag o9 - Min dag
Dag 1o - Mina drömmar
Dag 11 - Min första kyss
Dag 12 - I min väska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Mitt favorit minne
Dag 15 - Min favoritfödelsedag
Dag 16 - Ett annat ögonblick
Dag 17 - Detta ångrar jag
Dag 18 - Detta gör mig upprörd
Dag 19 - Det här får mig att må bra
Dag 2o - En mindre bra tid
Dag 21 - Mina rädslor
Dag 22 - Det jag älskar med folk
Dag 23 - Detta saknar jag
Dag 24 - Detta gjorde jag idag
Dag 25 - Människor som gjort stort intryck på mig
Dag 26 - En favoritplats
Dag 27 - Några inre tankar 
Dag 28 - Ett sista ögonblick 
Dag 29 - Min dag 
Dag 3o - Den här månaden

Börjar imorgon.

Bor hos Ida nu, asnice! Kommer inte ifrån skolan lika mkt nu dock, haha.

Förövrigt mår jag huuuuuuur bra som helst nu. Har inte mått såhär bra på väldigt länge!

William gjorde slut igår. Vet fortfarande inte vad jag ska tycka. Visst, det är tråkigt, men samtidigt ganska skönt att vara singel igen.

Men jag saknar honom, väldigt mkt. Känns som att något fattas, något känns inte rätt.

Livet är inte rätt.

Det har aldrig gjort ont förut, jag har aldrig gråtit över att en kille gör slut med mig, men William var inte som de andra, han var speciell. Det känns skönt att veta att vi ändå haft en fin tid tillsammans, många härliga stunder.

Usch, jag kan inte sluta tänka på den blicken hans mamma gav mig igår när vi skulle gå in i bilen.. det var som att hon såg rakt igenom mig, som om hon såg vad som skulle hända, för den blicken var orolig.

Why do all good things come to an end?

Jag säger att det inte gör ont, säger att det inte känns, men ni ska veta att det känns, och ni vill inte veta hur ont det gör.

Tankarna flyger omkring, och jag vet inte vad jag ska göra.

This must end.

Jag och William pratar fortfarande inte, det gör för ont. 

Allting blev så fel igår, ingenting blev rätt.

Just nu, allt jag försöker göra är att andas, klarar inte av att försöka med något annat.

Det har aldrig varit svårare att andas.

Ska till skolan imorgon, sen vidare till Lidköping för att träffa syster en stund.

Förövrigt mår jag väl ganska bra, smått deppig, men jag undrar om det finns någon gång som jag är riktigt glad längre. Knappt.

En sak undrar jag över..

Om din kille/tjej sa till någon annan att hon/han är det finaste han/hon har, skulle du inte må dåligt av det då? Man undrar ju ibland om personen verkligen älskar dig då..

Jag saknar sommarlovet, solen, värmen, sena nätter med mina vänner.

Yes.

Saknar att sitta hos fille, med hela eklanda-gänget och röka, prata och lyssna på musik.

Då var det inga problem, inga jobbiga tankar, ingen skola att gå upp till, att cykla ut till bussen i kylan på morgonen.

Mest av allt saknar jag att kunna vara med William hela dagarna, nästan varje dag.

Denna sommaren har varit den bästa i hela mitt liv. Jag har så många härliga minnen, träffat så många nya vänner.

Jag har kunnat hitta mig själv också, fått tillbaka mitt självförtroende. Det känns som att det håller på att försvinna igen.

De där dåliga tankarna jag hade i 9:an har kommit tillbaka nu, de tankar som skriker på mig, berättar hur dålig jag är, att jag aldrig kommer att lyckas med något, att jag kommer vara misslyckad hela livet.

Rösten som skriker åt mig, den liknar pappas röst, väldigt mkt. Inte så konstigt, jag har fått höra från honom hur dålig jag är. Och det har jag fått höra hela mitt liv.

5 på morgonen, sjuk osv.

  Mitt knä är fint också.

Ja0!

Finns inte mkt att säga, är magsjuk, och det känns som att mitt huvud ska spricka när som helst. </3

Vill bli frisk, vill ha helg, vill till William.

Jag har inte vågat äta sen i söndags, vill inte få upp det igen. Kanske är därför jag mår dåligt också. Heh.

Oh, ge tillbaka sommarlovet alltså. </3

PEACE OUT.