Kommer att skriva om 7 oktober 2005.

Dagen började bra, först skola, det var kul på den tiden. Sen åkte jag och mamma in till stan för att hämta syster Malin som skulle vara hemma från Stockholm över helgen, hon pluggade där uppe då. Sen åkte vi och fikade, och handlade lite fredags mat. Tacos, vi skulle ha fredagsmys nu när malin var hemma för en gångs skull.

Vi kom hem ungefär vid åtta, halv nio någon gång. Vi åkte hit, till det huset jag bor nu, för syster bodde här då, hon skulle bara in och lämna sin väska och lite mat, och hälsa på farfar innan han gick och la sig, såklart. Han betydde så mycket för oss alla.
Syster gav mig nyckeln till huset och sa åt mig att gå och öppna åt henne, det gjorde jag. Lampan i hallen var inte tänd så det var jättemörkt. Jag tog kanske tre steg in i huset och då ramlade jag över något. Syster kom och tände lampan, och då såg vi att jag hade snubblat över farfar som låg livlös på golvet. Det var hemskt, jag har fortfarande den scenen i huvudet.
Jag skrek och började hyperventilera, malin var 16 kanske och jag var 11 då. Hon kom fram och tröstade mig, hon visste att jag alltid hade vart hos farfar, varje dag efter skolan. Han betydde mer än mamma och pappa för mig.
Sen skrek mamma åt malin att ta ut mig därifrån. Mamma tog pulsen på farfar, ingen. Och han var iskall, sen ringde hon ambulans och sa åt Malin att hon skulle gå ut till vägen och se till att de såg oss och visa vart huset låg, jag fick följa med, hon började prata om stjärnorna, vad de hette och så. Det var jätteklart på himmelen, inte ett ända moln den kvällen.
När ambulansen kom så tog de bara med farfar, de visste ju att han var död. De sa att han dog vid sex tiden och sen körde de iväg med honom.

Det där kommer vara en dag jag kommer minnas i hela mitt liv.

Vila i frid, Karl Axel Lundin. <3