Jag saknar sommarlovet, solen, värmen, sena nätter med mina vänner.

Yes.

Saknar att sitta hos fille, med hela eklanda-gänget och röka, prata och lyssna på musik.

Då var det inga problem, inga jobbiga tankar, ingen skola att gå upp till, att cykla ut till bussen i kylan på morgonen.

Mest av allt saknar jag att kunna vara med William hela dagarna, nästan varje dag.

Denna sommaren har varit den bästa i hela mitt liv. Jag har så många härliga minnen, träffat så många nya vänner.

Jag har kunnat hitta mig själv också, fått tillbaka mitt självförtroende. Det känns som att det håller på att försvinna igen.

De där dåliga tankarna jag hade i 9:an har kommit tillbaka nu, de tankar som skriker på mig, berättar hur dålig jag är, att jag aldrig kommer att lyckas med något, att jag kommer vara misslyckad hela livet.

Rösten som skriker åt mig, den liknar pappas röst, väldigt mkt. Inte så konstigt, jag har fått höra från honom hur dålig jag är. Och det har jag fått höra hela mitt liv.

5 på morgonen, sjuk osv.

  Mitt knä är fint också.

Ja0!

Finns inte mkt att säga, är magsjuk, och det känns som att mitt huvud ska spricka när som helst. </3

Vill bli frisk, vill ha helg, vill till William.

Jag har inte vågat äta sen i söndags, vill inte få upp det igen. Kanske är därför jag mår dåligt också. Heh.

Oh, ge tillbaka sommarlovet alltså. </3

PEACE OUT.